Julias dator = Pajad
Tjenatjena! Julias kompis Olivia här. Julia ligger bredvid mig och kollar bilder som jag fotade idag på hon och Hassan. Ni undrar säkert varför Julia inte har bloggat något, och det är för att hennes dator har pajat.. Så det är därför hon inte har uppdaterat. Idag har Julia ridit 2 hästar, hon red ut med mig först, och då lånade hon fröken Julie, så skrittade vi ut, och sen red hon Hassan på gräsbanan. Men det är i alla fall därför hon inte har bloggat, och vad hon har gjort idag, men ha det gött haj /Olivia (faza.blogg.se)
Vissa dagar behöver jag just honom
När jag var fem år så fick jag börja rida världens absolut bästa lilla shetlandsponny, min Fredman.
Våran resa har aldrig varit någon dans på rosor, vi har aldrig presterat bara sådär. Det har krävts otroligt mycket av mig och honom. Vi gav allt. Jag gav allt på honom. Jag visste att han var speciell, fast han aldrig presterade något särskilt bra.
I början av våran tid så fick jag tugga grus nästan hela tiden, flera gånger i veckan. Han bockade, stegrade och var galen. Nästan varje dag så frågade dom vuxna i stallet om och om ifall jag aldrig skulle ge upp, varför jag fortsatte på en ponny som var sådan. Hur jag inte kunde tröttna på honom. Såklart jag var trött på att åka av så ofta men jag gav aldrig upp, även fast han har lärt mig hur det känns att vara krossad med tårarna rinnandes så gav jag aldrig upp. Jag ville verkligen nå upp med honom, jag ville visa resultat och jag ville ha honom.
Under en period var jag nästan och red honom varje dag, fastän att jag var så ung. Vi har upplevt så många framgångar och så otroligt mycket motgångar. Men det är så jag funkar, jag kan ta motgång efter motgång, för jag ger inte upp. Oavsett om jag skulle bryta alla mina ben i kroppen för honom, eller för oss.
Han var en väldigt väldigt speciell ponny, han gillade inte alls många människor. Vissa kunde inte ens klappa på honom, vissa kunde inte gå nära honom utan att han bet dom och sparkade. Vissa kunde inte vara med honom. Så var han med alla barn, alla mina kompisar som testade rida på honom surade han ihop. För det var så han var, han gillade inte barn och vissa människor.
Men så var han med mig med i början, trots det, fortsatte jag. Vi byggde upp vårat band och det blev otroligt starkt, vi kom varandra väldigt väldigt nära och jag älskade honom mer än någonting annat i världen. Jag var inte mer än åtta år men jag kämpade, ridpass efter ridpass flera gånger i veckan.
Det var det som var så underbart, att se honom komma galopperandes emot mig när jag skulle hämta honom och när han la huvudet i knät på en, när han visade kärlek helt enkelt.
Vi utvecklades något enormt tillsammans, fick flera träningar och startade tre-fyra små hopptävlingar. Jag flög av två av dom och dom andra två flög jag av på framhoppningen. Men jag var stolt, jag var stolt att få sitta på honom framför alla andra. En av tävlingarna kammade vi hem vinsten, vi gick in och vann med snabbast tid bland b-ponnysar. Det var fruktansvärt lågt, säkert inte mer än 30 cm men den känslan. Den är och var oslagbar.
Efter sju år på hans rygg forsade tårarna, jag växte, jag blev äldre och det ända jag aldrig ville skulle hända hände, jag växte ur honom. En dag jag skulle rida honom kände jag bara nej, det här funkar inte. Sedan den dagen har jag inte ridit min bästa vän.
Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, jag har tavlor hemma med honom, våran vinnar rosett och ett tagel armband och halsband med hans svans tagel på. Det finns vissa dagar när jag saknar honom mer än allt annat, när det ända jag vill är att få galoppera en sista gång i full fart på ett gärde och få se honom lycklig.
Men han står fem minuter hem ifrån mig, jag får fortfarande ha hand om honom. Göra allt jag vill, men inte rida. Men den trista sanningen är att det bara finns 24 timmar på ett dygn och jag hinner verkligen inte med honom och Hassan,
Han har inte gett mig framgång bara sådär, det har varit så många tårar och jag har varit krossad av ledsenhet. Men ingen kan någonsin förstå hur mycket vi presterat i våran och andras ögon, hur många gånger jag gråtit lyckotårar av honom eller hur många gånger jag pussat honom.
Jag önskar bara att det fanns mer tid, jag önskar att jag skulle kunna hinna med att se honom varje dag, träffa honom varje dag och kunna borra mig in i hans päls när jag är som ledsnast. Jag vill bara ha honom och kunna andas honom.
I sommar, två månader av ledighet ska jag vara med honom massor. I åtta veckor hoppas jag kunna träffa mitt hjärta mycket, för det är i sommar eller aldrig. Det är då jag hinner med.
Ni kanske inte hört mycket om honom men en sak är säker, han har lärt mig allt. Det är han som är nyckeln till min ridning idag, det var han jag tog min första galopp på. Det var han jag tog mitt första travsteg på. Det var han jag lärde mig rida på.
Det är jag så förbannat tacksam över, han betyder allt för mig fortfarande och jag älskar honom något otroligt. Mitt fina hjärta, om bara tiden fanns.. ♥
En jäkla massa bilder på honom, på oss - det stavas lycka.
Vinnaren av bloggtävlingen
Nu har jag utsett vinnaren av min tävling i samarbete med K9 horse där priset var ett aloevera set där det ingår ett grymt schampo, en conditioner och nanospray värde hela 450 kr.
Jag har suttit och räknat ihop lotter och gett varje person som är med nummer, jag använde mig av hemsidan www.random.org för att utse vinnaren och då blev det nummer 10 vilket är.. Mathilda Nyqvist.
Ett stort stort grattis till dig Mathilda, jag tror du kommer bli riktigt nöjd och det hoppas både jag och K9 horse.
Mathilda, du ska kontakta mig på facebook (Julia Axelsson) eller min mail [email protected].
Om inte vinnaren hör av sig inom två dagar, alltså innan fredag så utses en ny vinnare.
Tack för alla som varit med, det kommer nya tävlingar snart med grymma pris så håll ut tills nästa tävling! ♥
Jump globus bocaj
Har det senaste kollat in i mina ögon, världens absolut snyggaste ridstövlar. Fick syn på dom på Göteborg horseshow och sedan har jag varit bokstavligtalat död för dom. Det är ett par jump globus bocaj ridstövlar, dom finns bland annat på www.jumpinn.se och där kan man även måttbeställa dom.
Jag har faktiskt funderat på att på riktigt köpa dessa när jag får pengar, har redan runt ett tusen och sedan hoppas jag kunna fjäska resten med mamma och pappas. Finns lite olika modeller men jag tycker att dom flesta är riktigt snygga. Totally IN love ♥
Glad, livsglad och förbannat lycklig
Har nog aldrig vaknat såhär glad, såhär taggad på livet och aldrig varit så livsglad som jag är nu. För det är så nu, för mig är allting helt perfekt. Om man får lov att skryta lite här i världen.. jag är så fruktansvärt lycklig. Punkt.
Inte nog med att det är onsdag som jag älskar så är det bara tre skoldagar kvar någonsin av sexan vilket känns sjukt, det har gått så otroligt fort. Snart snart står vi där, alla i fina sommarklänningar och kramar hejdå för ett två månaders långt lov och ledighet - sommar!!!
Men iallafall, onsdag, härligt väder och friidrotts mästerskapet går sin final idag. Jag har gått vidare i två grenar, vilket var kula och längdhopp så idag ska jag och några kompisar representera våran skola i mästerskapen, vi får bara hålla tummarna för att det går bra. Men det är så härlig stämning, alla är så glada och friidrottsdagen är bara hel grym. Egen god mat och fika med alla som hejar på varandra, power kallas det.
Idag ska Hassan få gå ute länge i hagen i det fina vädret och bara vara, ikväll ska jag även ta en härlig skritt tur ut i skogen efter gårdagens grymma hoppträning för att få sträcka på sig, bara jag och han, mys ♥
Jag bara är in love med bilden, den är från förra sommaren och så himla härlig, inte nog med det ser han så himla stor och ståtlig ut - jag äger min dröm!
En förbannat bra träning i bagaget
Är nyss hemkommen efter en grym hoppträning. Hassan skötte sig så otroligt bra och jag är väldigt stolt.
I början var han lite loj, studsade lite och lyssnade lite dåligt på broms. Vi rullade galopp bommar och små hinder och han hoppade väldigt fint. Red ihop allting till en bana och red enstaka linjer och studs. Var ibland som han sprang iväg lite och då fick jag jobba in han på en liten volt och sedan komma igen bara.
Är väldigt väldigt nöjd över honom. Ni vet våran resa, han har stannat och hoppningen varit utesluten men förra gången levererade han lika bra som idag och det är bara på väg uppåt vilket bara är såhäääääär skönt.
Nu när han inte stannar och tittar kan vi fokusera mer på galopp språng, tempo och rytm och inte bara på att få över honom över hindret. För hoppar, det gör han nu. Vi red på x antal galopp språng vissa serier och han satte dom bra dom flesta gångerna, var någon gång han gick på två istället för tre men vi fick rättat till det också. Nu har vi andra saker att jobba på, nu ska han inte bara över hindrena som förut, nu ska det göras ännu bättre.
Finner inga ord längre för honom, för oss. Det är verkligen SÅ kul att hoppa nu, längtar lika mycket varje gång till nästa träning och har det senaste varit lika glad efter jag hoppat sista hindret. Det finns såklart mycket att jobba på, men nu är vi en bra bit på vägen och vad fasen, han hoppar och han gör det med glädje, det är det viktigaste för mig.
Nu ska jag strax sova och leva på ännu en grym känsla, han är så fantastisk min prins ♥
En liten bild efter träningen idag, snyggo ponny i dessutom snygga sponsor schabraket, grymma K9 Horse!
Bildbrist
Har sådan otroligt bildbrist nu och lever bara kvar på gamla bilder från förra året som jag och Lina tog, har tappat bort min kabel så man kan föra över bilder från min egna kamera därför har jag just nu aldrig några dagsfärska bilder. Ska se till att få köpt den där jäkla kabeln snart så jag kan bomba er med dagsfärska bilder i sommar, allt från ridpass till outfits, till mat till hela min vardag. Håll ut!
I skolan
Uppe, levande och redo för tisdag
Godmorgon fina tisdag! Hur har ni sovit inatt? Frågar man mig sov jag verkligen riktigt skönt och sov varenda liten minut tills klockan ringde, då vart jag mindre glad och snoozade i en halv timme men nu sitter jag uppe, levande och klar och ska strax dra mig till skolan. Har en hyfsat okej skoldag framför mig, ska dock beta av årets sista matte prov nu på morgonen men jag känner mig delvis säker på det mesta. Ikväll är det äntligen hoppträning igen, har inte hopptränat ordentligt på en månad nu och det här är även sista träningen innan uppehållet för sommaren. Är riktigt taggad och kommer rida ordentligt, sedan får vi se vilket humör han är på. Det ända vi kan göra är att göra vårat bästa, trots om han stannar eller tittar på hindren. Kul ska det bli i vilket fall som helst!
Mer planer än så har jag inte, slutar vid tre i skolan och sex börjar träningen, därefter är jag säkert hemma runt åtta och då har jag inga mer planer. Skönt! Nu ska jag bara slänga på lite smink och sedan trampa iväg till skolan, ha en härlig tisdag ♥
Min halv roliga måndag
Hello friends! ♥ Har smaskat upp min sista macka och stängt igen matteboken, har ett prov tills imorgon men jag kände mig faktiskt väldigt säker på det vi har prov på så jag stängde igen boken efter bara tio minuter. De sista minutrarna fram tills halv elva tänkte jag kolla lite bloggar och skriva ett inlägg tills imorgon innan jag kryper i säng vid kvart i.
Men till min måndag, först gick jag en helt okej skoldag fram tills halv tre innan jag gav mig hemåt, påvägen hem svängde jag in på Ica och köpte en isglass + en liten hallonsoda. La mig på en filt på gräsmattan och solade en stund. Tränade från halv sex till sju och drog mig sedan ut mot stallet. Tänkte rida ett pass på herr ponnyn på gräsbanan i det höga gräset med blommor men efter några dagar utan motion var han galen. Han bara sprang och sprang, hoppade, skuttade och gjorde flera glädjeskutt. Sprang fort som en vessla och det tog mig ett tag innan jag fick stopp, det funkade inte att rida helt enkelt, energin var för stor. Fick släppa lös honom och då fick han springa av sig flera varv, det tog bort lite energi iallafall. Det var otroligt mycket knott och han var galen dom, tycker så fruktansvärt synd om honom och han är väldigt känslig, så det förstörde också en del. Spolade av en ponny dränkt i svett och gav honom lite mat innan vi drog oss hemåt.
Somsagt, ska kolla lite saker och sedan sova så vi hörs helt enkelt mer imorgon förmodligen, puss på er.
I solen med musik och bloggning
DPrecis som i rubriken så sitter jag nu på en filt i gräset i shorts och linne i solen och solar, bloggar och lyssnar på grym musik bredvid mig och en glass i handen. Man känner verkligen hur sommaren har kommit!
Om några få minuter ska jag dra mig in och byta om till fotbollskläder innan det är dags för fotbollsträning vid halv sex i värmen, är taggad på att träna men samtidigt inte, det är ju så fruktansvärt varmt vilket gör det hela mycket jobbigare.
Ikväll ska även min prins ridas, han reds inte mer än tre dagar förra veckan så det fick bli en liten mini semester då dom kom ut i sommar hagen förra veckan. Den här veckan ska vi jobba och svettas, motion varje dag förutom en vila. Idag ska jag bara rida igenom honom lite inför hoppträningen imorgon, vill helst inte ha en för tickande bomb som inte går att hantera nu när han smått vilat så vi ska bara få bort lite energi ur honom tills imorgon, inget sten hårt pass.
Den här veckan är helt sjukt underbar, vi går bara två ynka dagar. Idag och imorgon, på onsdag har vi komumästerskapet i friidrott jag berättade om, finalerna, vilket bara är kul. Torsdag och fredag är vi lediga + helgen, hur härligt? Nästa vecka går vi bara måndag, tisdag och onsdag och är lediga torsdag och fredag igen, efter det går vi ut. Det ska bli så jädra härligt att få snygga upp sig, ta på sig en fin sommarklänning och tacka av skolan för två månader. Det finns inget som får mig att må bättre än att veta det. Dessutom är lektionerna galet chill dom två sista veckorna, ni hör ju ♥
Nu ska jag ta tag i den här jäkla bloggningen, det är för fasen snart sommar och jag är mer än glad på allt, perfekt blogg humör. Nu ska jag hoppa i fotbollskläderna och genomföra en träning och ett ridpass på mitt hjärta, jo men vi kör - ha en jäkla bra kväll vänner!
Inte helt fel va? ↓↓↓ Live i min situation just nu.
Det är bara jag som valt det här och det känns mer än rätt
"Kan du inte skita i hästen idag, kan du inte åka ut till han någon annan dag?"
Undra hur många gånger i mitt liv jag har fått den frågan, om och om igen.
Okej, med handen på hjärtat, jag hinner nästan aldrig träffa mina kompisar utanför skolan. Jag är nästan aldrig med någon efter skolan varje vecka som vissa är varje dag, det är sanningen och den borde man inte blunda för.
Hassan tar otroligt mycket tid, jag lägger oftast hela mina lediga tid i stallet eller på hans rygg.
Att säga meningen "jag hinner oftast inte träffa kompisar utanför skolan" kan säkert låta hemskt i era ögon. Ni kanske tror jag lider av det men så är det inte.
Det är ingen annan i mitt liv än jag som valt att prioritera min ridning först och jag bara älskar det, för det är ju det jag tycker är allra bäst och roligast. Jag hade inte behövt ha en egen häst och jag hade kunnat spendera all min tid ute med kompisar. Men så är det, jag la ett beslut dagen jag fick egen häst. Jag visste vad det innebar, men jag valde det ändå. Just för att jag vet hur mycket det ger mig.
Det här är mitt liv, mina möjligheter och mina egna prioriteringar i livet. Och min prioritering ligger för ridsporten, för min alldeles egna häst. Att jag hellre står och mockar skit en fredagskväll än att ha grillkväll med kompisar fram tills midnatt är ju något jag själv väljer, i era ögon låter det skit dumt men i mina ögon låter det rätt.
Det har varit lite svårt för vissa att förstå att i alla lägen har jag inte tiden, att jag inte alltid kan vara med på allting dom hittar på eller alltid träffas. Såklart har det gett en del skit tillbaka, mycket sura miner och arga på mig, men det känns som om det har smält nu. Det känns som att jag är accepterad som jag är trots att jag inte spenderar 24 timmar om dygnet med dom. Men trots allt så älskar jag mina vänner så fruktansvärt mycket, dom betyder allt för mig och jag är tacksam på miljonen att ha just dom, och dom vet vilka dom är.
Men jag umgås med SÅ många i stallet. Har till exempel en av mina bästa vänner med sin häst i boxen bredvid mig och resten som jag är riktigt bra vän med, vi umgås, har kul och hittar på saker. Rider ut tillsammans, träffas efter och har film kvällar på loftet i stallet. Ja menar det är ju kompis tid för mig. Och vet ni det bästa av allt? Min allra bästa vän träffar jag varje dag, Hassan. Det är det som är värt det, jag får träffa honom, min bästa vän, varje dag, månad efter månad, år efter år.
Just nu så har jag lagt mitt liv på hästarna, jag har en häst som väntar på mig varje dag, som väntar på en rengjord box, nytt och fräscht vatten och att få mat i boxen varje morgon, middag och kväll. Han vill ha kärlek, glädje och omsorg och det är jag beredd på att ge honom, för att jag älskar Hassan så fruktansvärt mycket.
I slutändan vet jag att allting är värt det, för jag kommer alltid att ha en axel att luta mig mot oavsett vad jag gör.
Sverige leverar
Idag har sverige levererat förmodligen den varmaste dagen hittills med uppåt 31 grader som mest och det lär ju uppskattas av många, i mina ögon är det så otroligt underbart. Hörde jag sommar?
Har precis kommit hem från en hel dag med friidrotts tävlingar och kval hit och dit till komunmästerskapet i friidrott, jag hade turen på min sida och kom fyra i både kula och längdhopp och alltså vidare till komunmästerskapet, väldigt roligt må jag säga att faktiskt gå vidare då det egentligen bara varit hästar och fotboll som stått i huvudet på mig. Kulkul och dessutom när det bara var fruktansvärt skönt väder, massa glada människor och en härlig stämning hela dagen, grattis också till alla andra, grymma!
Idag får Hassan vila, han reds hyfsat hårt igår så han dör nog inte direkt av att få gå ute i mini-sommar hagen hela eftermiddagen och kvällen i det här vädret. Hur trött jag än är i ben, armar och i hela kroppen har jag ändå en och en halv timmes fotbollsträning ikväll, är inte ultra mega taggad då jag känner mig ganska utsliten men vad fasen, kötta!
Fram tills halv sex ungefär ska jag ta med mig en filt ut, lägga mig på altanen i bikni och sola med en smoothie i handen, låter som en bra plan i mina ögon ♥
Hoppas ni får en fruktansvärt bra fortsatt dag och hörrni, hoppas ni lever ett jäkla bra liv, om något gör er ledsna, arga och besvikna så stoppa det bakom er, nu levererar vi en härlig stämning i hela sverige, både i bloggvärlden och utanför.
Han jag lever för, min fina fina prins..
Godmorgon härliga söndag
Godmorgon fina läsare ♥ Idag är det söndag, jag vaknade med ett leende på läpparna av solen som strålade in genom fönstret, hur underbart? Känner mig så glad just nu, riktigt high on life. Mina planer för idag är ganska lugna, men härliga i mina ögon. Om bara några minuter kommer mamma och hämtar upp mig så åker vi in till Överby för en hel förmiddag med shopping och allt fix till skolavslutningen och till min storebrors student, vi ska även käka en god lunch där och möta upp min bästa vän och hennes mamma - wonderful!!
Ikväll ska Hassan ridas, förmodligen blir det väldigt lugnt då vi red såpass hårt igår, men han ska få röra på sig iallafall på något sätt, uteritt eller tömkörning lutar det mot.
Även fast det är söndag och skola imorgon ska jag försöka att skippa söndagsångesten, allting blir så mycket roligare då. Hoppas ni får en super söndag, så hörs vi lite senare!
Han kan om han vill, snyggis ponnyn.
Det ända jag aldrig, aldrig i världshistorian kommer ångra.
Jag har faktiskt tänkt lite på och fått frågor kring om jag aldrig ångrar mig, om jag aldrig ångrar mig att jag lagt ner så förbannat mycket på Hassan. Men helt ärligt, jag ångrar inte ett skit. Inte en enda sekund ångrar jag. Han kanske inte har levt upp till mångas förväntningar på papper eller på en resultat lista, han har aldrig presterat som en tävlingsponny på tävling. Men vet ni vad? Han kanske inte har levt upp till förväntningarna vissa har, men han har levt upp till alla mina förväntningar i mitt hjärta.
Jag vet mycket väl att han inte är den ultimata tävlingsponnyn som varje dag presterar på topp, jag vet mycket väl att vi inte kommer ta oss till SM. Jag vet det. Vi har startat ungefär 12 starter tillsammans och vet ni? EN start av tolv har vi varit felfria. Resten har han stannat. Man kan inte blunda för sanningen på den här ponnyn, det är sanningen. Att vi aldrig varit något tävlingsekipage tillsammans, vi har ALDRIG på våran resa startat en perfekt runda som ni kanske gör varje helg. Han har inte gett mig kval till medelsvår, han har inte gett mig en felfri runda bara sådär, han har aldrig bara gett mig framgång sådär och han har inte gett mig ett fnatt på topplistorna. Men han har gett mig kärlek och lycka.
Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans, jag har inte glidit in på ett silverfat. Jag, eller rättare sagt vi, har kämpat tillsammans. Vi har lagt ner tid tillsammans, vi har spenderat en massa tid och upplevt mer motgångar än framgångar. Men det är det jag gör, att motgång som framgång kunna älska honom så jävla mycket som jag faktiskt gör.
Men bakom alla motgångar och misslyckade tävlingar och ridpass har han lärt mig allt. Han har lärt mig att få veta hur det känns att misslyckas gång på gång, han har lärt mig vad kärlek är, han har lärt mig att kunna torka tårarna och aldrig någonsin ge upp och han har lärt mig att rida, det viktigaste utav allt - han lärt mig hur det känns att älska någon så jävla mycket. Utan honom, hade jag aldrig varit där jag någonsin är idag.
Med handen på hjärtat så tror jag att jag inte hade ridit alls lika bra som jag gör idag om jag hade haft en ponny som presterar på topp varje dag, på varje träning eller på varje tävling. Han har gett mig mer än vad någonsin den där grymma 200 000 kronors EM hästen hade gjort.
Jag har aldrig fått känna på hur det är att galoppera först på ett ärevarv, jag har aldrig fått ens känna hur det är att galoppera i ett ärevarv till applåderande människor med musik i bagkrunden. Jag har aldrig stått på prispallen och jag har aldrig ridit ett ärevarv i hela mitt liv, men det spelar ingen roll för mig, faktiskt inte. Hade jag vetat från början hur mycket motgångar vi skulle få emot oss så ja, ni kommer tycka jag är dum i huvudet, men jag hade faktiskt köpt honom ändå.
Han har lärt mig allt annat, förutom hur det känns att få rida en felfri runda och bli placerad.
Han har lärt mig allt annat, förutom hur det känns att få rida en felfri runda och bli placerad.
Men han har inte bara gett mig motgångar, vi har haft otroligt mycket framgångar utanför tävlingsbanan och vissa dagar kan han bara vara drömponnyn från ovan. Jag har fått torka många tårar och rest mig upp ur skiten igen, men det har lönat sig. För där vi står idag, är jag otroligt stolt och nöjd över. Idag är vi bra, idag kan vi och idag går det faktiskt bra.
Det finns vissa som idag kan säga till mig att "vad var det jag sa, ni kunde aldrig och kommer aldrig bli något bra" och visst, ni hade rätt. Vi kanske aldrig kommer bli något bra ekipage på resultatlistorna. Ni har rätt, vi suger på tävlingsbanorna. Vi är inte bra över huvud taget där. Varsegod, skratta åt oss och snacka hur mycket skit ni vill över hur dåliga vi är i era ögon - men något ingen någon kommer kunna se är hur mycket tid vi två spenderar tillsammans och hur mycket vi älskar varandra.
Jag skulle aldrig i hela världshistorian byta ut Hassan mot en vinst i SM, en felfri runda i Falsterbo eller en elitponny. För sanningen är att för mig så spelar ingen resultat lista någon roll, det som spelar roll för mig är Hassan. Även i alla stora bakslag och motgångar har jag njutit av att få sitta på hans rygg, njutit av att få spendera tiden med honom, med jordens finaste och ärligaste individ.
Tack för allt du ger och gett mig - jag kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin ångra en sekund i våran resa och jag kommer oavsett vad, motgång som framgång, älska dig mer än någonting annat i världen ♥
Somsagt, bakom alla motgångar har vi haft otroliga framgångar ↓↓↓
En bättre lördag i mitt liv
Har haft en riktigt mysig dag idag, i förmiddags vid elva åkte jag ut till stallet, borstade rent Hassan, lackade hovar och lastade på honom på transporten innan jag och pappa åkte upp till tfrk för att möta upp min fina vän Mathilda och rida ut i världens finaste natur med hon och hennes ponny Ballentine. Jag tror vi var ute i säkert två timmar varav 15 minuter så galopperade vi utan att stanna på världens finaste och längsta väg. Skuttade över lite stockar, rejsade fram i värmen och den strålande solen och det var den absolut bästa uteritten på länge, lång, värme och allt var så underbart. Vi galopperade och travade otroligt mycket, Hassan var så otroligt glad och pigg men lika svettig från topp till tå. Jag tror det behövdes för honom att få komma iväg i transporten och göra det bästa han vet - rida ut. Han behöver få åka transport och veta att det inte alltid är tävling på gång så fort han ska lastas. Väl hemma i stallet igen duschade vi av hela honom då han bokstavligtalat var dränkt i svett och släppte ut honom i hagen en stund medans jag gjorde rent benskydd och pillade och plockade lite.
Nu är jag hemma och har varit i säkert tre timmar, sedan dess har jag mest legat och solat på studsmattan och ätit god grillad mat, underbart gott och ett väldigt bra avslut på en riktigt mysig dag. Tack grymma Mathilda för uteritten idag, det var hel grymt ♥
Nu ska jag skriva lite inlägg och mysa ner mig under en filt i soffan, vi hörs!
Hassan idag, plutten!
Allmänt snack
Hej på er! Jag har precis satt mig ner i soffan och öppnat datorn för lite plugg samt en stund av att kolla lite bloggar och facebook. Ska bara fixa klart en engelska uppgift sen är veckans plugg klart, otroligt skönt om jag får säga det. Snart ska jag ta mig lite och äta och sen drar jag och pappa ner till fotbolls träningen, har dock skadat mig och sträckt mitt baklår vilket gör att jag har träningsförbud, ville helst slå pappa när han sa det men jag vill inte riskera att varken kunna gå eller rida på ett halv år för att jag vill spela när jag har skadat mig, nej då hoppar jag hellre det. Ska dock kika på dom andra!
Ikväll ska jag rida Hassan också, förmodligen får det bli lite markarbete i paddocken med bommar och små hinder, lydnad och gymnastik helt enkelt.
Jag ska försöka prioritera bort onödiga saker och lägga mer tid på allt annat, bland annat, bloggen. Tycker det är otroligt tråkigt att se alla fina kommentarer och när ni länkar mig och pushar mig men ändå står bloggen bara tom, sedan tycker jag det är såpass kul så jag hoppas jag hinner uppdatera bloggen nu igen, saknar det faktiskt riktigt mycket när jag inte gör det. Ska bara knåpa ihop lite inspiration och få motivationen på topp, sedan är vi förhoppningsvis tillbaka på samma spår igen.
Fortsätt kika in här så ska jag sakta men säkert dra igång bloggen igen ♥
Arg, ledsen och besviken
Har sett så otroligt mycket videos och hemska bilder på internet det senaste på hästar som sparkas fram med säkert trettio millimeter långa rullsporrar och hästar som bokstavligtalat blir DRAGNA med kandar, kedjor och hårda inspänningstyglar i munnen på hästarna.
Jag blir så fruktansvärt ledsen och besviken, jag blir så ledsen och upprörd över hur vissa av oss människor beter sig mot sina eller andras hästar egentligen och det skär i hjärtat på mig. Senaste gången jag ens kollade på en video där man behandlade hästarna hemskt började jag faktiskt gråta, jag klarar inte med mer.
Vi är människor, vi har hjärtan och känslor. Det är precis samma med hästar, dom har hjärtan och känslor. Dom får precis lika ont som vi får om någon slår oss eller drar oss i munnen med järnstångar.
Det här är människans definition av vackert, hur fan tänkte du där? Det finns inget man märker i helhet, kollar man på en bild så fokuserar man bara på att kolla på vilken fin form hästen går i eller vilken fin färg hästen hade på benskydden. Det är det vi kollar på, det är det som tydligen räknas nu för tiden.
Ni får gärna rida med vilka bett ni vill, hur långa sporrar ni vill. Det är inte mitt problem, men jag tänker ALDRIG mer rida min häst eller mina hästar i framtiden sådär som på bilderna över. För mig är det inte vackert, för mig är det djurplågeri. För mig, så visar den bilden så mycket osäkerhet, så mycket ledsamhet och så mycket smärta.
Är det så vi vill se våra hästar? Dom gör så jävla mycket för oss och ställer upp varje dag, dom låter oss sätta på en sadel och träns varje dag och rida dom hårt men vad fan ger vissa tillbaka? Ingenting. Vissa kan inte ens ge lite respekt och kärlek tillbaka, tänk efter nu. Det är seriöst det här.
Men den trista sanningen är att jag med handen på hjärtat, tror att det här aldrig kommer försvinna till 110%. Det kommer alltid finnas personer som tycker att hästarna går vackert men när det egentligen lyser ur smärta ur ögonen på hästarna. Det kommer alltid finnas folk som plågar sina hästar, rider sina hästar i roll kur och sporrar sina hästar. Hur mycket vi än vill förebygga det här, så kommer det alltid finnas någon av alla miljarder människor i världen som rider såhär. Sanningen svider, och det får mig att gråta, jag blir mörkrädd.
Man bestämmer precis själv hur man vill rida, man behöver inte rida utan sporrar, spön och skarpa bett. Det är inte mitt problem att man själv vill förstöra sin häst, men jag tolererar inte på något sätt när någon häst visar smärta. Är din häst glad och vill arbeta så visst, men sålänge en häst visar smärta är det noll tolerans på det över huvud taget.
Jag är iallafall glad att Hassan och mina framtida hästar aldrig kommer behöva få ridas med det skarpaste bettet man kan hitta, dom längsta sporrarna eller få bli piskad med spöt gång, på gång, på gång. Jag tycker det är fel, jag tycker inte man visar någon god horsemanship över huvud taget, jag skulle vilja kalla det att missbruka sin häst.
Det ända jag vill förmedla är att vi ska visa ett gott uppförande mot våra hästar eller andras, dom är individer precis som vi och lever på samma jord som oss. Dom förtjänar det lika bra som vi gör. Jag förstår inte varför dom ska få genomgå så mycket mer smärta än vad vi behöver? Det är det jag inte förstår, jag förstår bara inte hur svårt det kan vara att behandla sin häst med kärlek, respekt och en massa lycka.
Jag klankar inte ner på någon, inte ens dom som rider med skarpa bett och sporrar, det ända jag klankar ner på, är människorna som inte behandlar dessa individer till häst på ett bra sätt. Det här är bara sunt förnuft, undra när fasen alla andra ska förstå det, att man ska respektera hästarna och behandla dom med kärlek och lycka, utan smärta..för femte gången i det här inlägget.
Bilderna ovan är tagna från www.baraelvira.se.
Situationen för bloggen just nu..
Statistiken ligger i bott, jag har noll tid och noll motivation eller inspiration till inlägg eller till bloggen över huvud taget. Har sjukt mycket att göra nu med både skolan, stallet och fotbollen och det är verkligen super svårt att klämma in allt på en dag, gör jag det, så stressar jag som en tok.
Det är snart sommarlov, snart två månaders sommarlov med dagar att göra vad jag vill. Det kommer bli så sjukt underbart och jag kommer förmodligen ha massor mer tid över till bloggen.
Ni får helt enkelt stå ut med min dåliga uppdatering, så kommer det inlägg när det kommer. Lägger jag in sju inlägg en dag och nästa inga inlägg alls så får det vara så. Jag har helt enkelt andra saker att prioritera just nu än bloggen, tyvärr. Vill känna mig nöjd med mina slutbetyg jag får för sexan dagen på skolavslutning och då behövs plugg, har massa planerat med Hassan och han rids sex dagar i veckan. Utöver det lirar jag fotboll nästan alltid fyra dagar i veckan.
Stå ut nu det sista innan sommarlovet med lite seg uppdatering, så äger vi sommaren 2014. Ha det bra så hörs vi när vi hörs helt enkelt ♥
Intensiv dag med tävlingsdebut på storhäst
Om en stund ska jag dra mig till stallet för tävling, men inte på Hassan idag. Jag ska hoppa min kusins stor häst Malandro som jag några gånger innan skrivit om och ridit. Idag hoppar vi 80 cm och det blir min tävlingsdebut på storhäst samt debut på Malandro. Han är stor, svår och har inte lite bus i sig. Det jobbiga är väl att han inte kan bedöma sina avstånd över huvudtaget så antingen hoppar han i hindret eller flera meter före - men han stannar inte. Knashäst! Tror jag startar runt halv fyra någon gång så det är inte jätte tidigt iallafall. Är faktiskt inte jätte nervös än men jag antar väll att det kommer, det får gå som det går helt enkelt. Det är inomhus och då finns väggarna som stopp om han drar iväg eller hoppar helt fel.
Ikväll ska jag även rida Hassan igen, förväntar mig en tickande bomb idag och har inte riktigt bestämt mig än vad jag ska göra med honom, men han skar ridas i vilket fall som helst.
Efter allting idag lär klockan vara ganska mycket, då får det bli lite mys framför eurovision song contest med god mat som avslut på dagen. Men nu ska vi inte gå händelser i förväg - först, tävlingsdebut på Malle! Let`s go ☆
Bild i repris - Malandro allra första gången jag hoppade honom.
Paket från posten - ny sponsor
Detta har precis kommit hem på posten från K9 Horse, kommer en utvärdering när alla saker testats - tack till min sponsor K9 horse! 
Lite uppdatering om den senaste tiden
Hej på er! Har fruktansvärt mycket att göra just nu, både med skolan, ridningen och fotbollen vilket påverkar bloggen. Har noll tid just nu, fast jag bara sitter där och tänker på bloggen.. hur mycket jag faktiskt vill blogga, skriva inlägg och vara på topp så tar tiden stopp, tyvärr.
Ni får helt enkelt stå ut med att uppdateringen kan vara grym vissa dagar men lika dålig nästa dag, det kommer och går.
Igår red jag Hassan ett ordentligt dressyrpass med hacket i ridhuset med regnet smattrande på ridhus taket, var riktigt mysigt och han gick riktigt riktigt fint. Var väldigt mjuk och avslappnad i hela kroppen, red igenom lite program och gjorde lite andra övningar. Tränade lite sluta och öppna samt en hel del bakdelsvändningar och skänkelvikningar, det funkade väldigt bra. Sedan höll han en bra och stadig form samt undertramp i alla gångarter under hela passet, han var hel grym helt enkelt.
Idag kom veterinären för att göra en ren vanlig lägeskoll i munnen då det var mer än ett år sedan sist, veterinären var lite överaskad över hur fin hans mun är och tyckte att Hassan var precis så som man ska va. Han hade inte ens något litet skav, sår eller något vasst - allt var som det skulle och enligt veterinären, helt fläckfri i hela munnen. Dock får hästarna alltid en lugnande spruta och lilla killen blev helt slut. Han stog och hängde med hela huvudet och tyngden i min famn och somnade nästan. När veterinären var klar satte jag mig i boxen och Hassan la huvudet i min famn och var helt slut, men han piggnade till efter en halvtimme igen och nu är han som vanligt igen hehe! Hjärtat ♥
Har även gjort klart alla mina nationella prov får hela sexan, alla olika ämnen och alla delprov. Hur skönt alltså? Har inget mer nationellt över huvud taget föräns i nian, vilket är två år. Känslan!!
Nu ska jag i vilket fall som helst plugga klart den sista engelskan för veckan som ska in imorgon och läsa det sista på svenskan tills imorgon innan jag ska hoppa i säng och sova vid tio, förlåt för så långt inlägg också haha!
Vill även i detta inlägget gratta min fina vän Lisa Lignell från Theli, hon är så grym och en stor förebild för mig - Lisa, du är bäst. Hoppas du haft en bra dag, älskar dig finaste du.
Godnatt på er, ha det bra så hörs vi snart igen ☆
Dag 9 - En bild på mitt favoritställe
Har ingen riktig bild på hela vårat stall med ridhus, paddock, gräsbanan, hagarna och allt som finns då bilderna på vår hemsida är copyrightade och därför får dom inte användas utanför hemsidan så det får bli Hassan som får stå för bilden "mitt favorit ställe"
Man skymtar ju lite av stallet i bakgrunden iallafall. Stallet är i varje fall det bästa stället som finns, jag känner mig så lugn och avslappnad där och släpper verkligen alla tankar och oroar mig aldrig. Det är bara perfekt - skulle lätt kunna spendera varje sekund av dessa 24 timmar på ett dygn där. Speciellt på Laxgården där Hassan står, en underbar anläggning ♥
Welcome tuesday
Nu sitter jag i skolan och har precis genomfört första nationella NO provet vilket kändes helt okej ändå, har ett till idag om ungefär en halvtimme och labb på torsdag. Imorse var en sån morgon jag var trött på allt, skola, behöva gå upp tidigt och att behöva sminka mig och göra mig fin så jag slängde på mig ett par mys brallor och en go munktröja utan smink, skönt skönt. Nu är jag glad & taggad igen trots att allt bara är grått och kallt ute och ösregn - välkommen till Sverige..
Mitt fina hjärta får stå för bilden, K Ä R L E K !
Har en lång dag i skolan tyvärr men efter att det gått en stund känns det hyfsat okej ändå. Vill bara hem och i stallkläderna och mysa en lång stund med Hassan! Efter skolan ska jag dra mig direkt ut till stallet och jag tänkte rida Hassan lite lugnt dressyr barbacka i ridhuset och ett mysigt fleecetäcke på! Ååh, nu längtar jag hem till stallet. Ska genomföra denna dagen & hoppas på att den går fort.
Ha en bra dag, trots att det kan tråkigt med regn och grått. Ni är bäst ♥
DAGS FÖR EN FRÅGESTUND
Nu var det ett tag sedan jag hade en frågestund och mycket har hänt samt en helt ny design så därför kör vi igång en nu . Ni kan ställa frågor om allt och jag svarar på allt, hästar som vardag. Ni bestämmer helt själva! Ni frågar - jag svarar, i videoblogg dessutom. Kom igen nu, fråga allt ni kan komma på eller det som ni undrar i erat huvud ♥
Jag kommer även svara på en hel del frågor i från "frågestunden om Hassan" som ni hittar HÄR, där kan ni också ställa frågor.
Somsagt, svaren kommer upp i videoblogg när det kommit in lite frågor.
Somsagt, svaren kommer upp i videoblogg när det kommit in lite frågor.
Den som skriver flest frågor kommer även få en länk här inför alla mina läsare!
Ett sent dagens planer inlägg
Hej på er! Jag kände att det inte passade så bra att säga godmorgon nu när klockan är snart halv ett så vi kör på ett vanligt hej istället. Hela tiden sedan jag vaknade vid tio har jag suttit och pillat lite med datorn, läst bloggar, skrivit inlägg och kollat igenom lite bilder. Klockan är halv ett och solen skiner ute och jag ligger fortfarande i sängen under täcket med pyjamas så när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag ta tag i mig och göra mig iordning och iallafall gå ut en stund i det fina vädret.
Klockan tre är det samling inför dagens match med fotbollen, idag är det mot Lidköping och jag är riktigt taggad faktiskt. Nu har serien dragit igång och jag är super taggad på det också, hästar och fotboll - livet.
I eftermiddag efter det ska Hassan ridas, jag har skrivit uteritt på schemat men jag vet inte om jag kör och rider igenom honom ett ordentligt dressyrpass så han får svettas rejält, kan behövas ibland. Vi får se om han har turen att få mysa i skogen eller få svettas på ett genom körar dressyr pass. Har inte riktigt bestämt mig än!
Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt och ladda inför kommande vecka, kika igenom schemat i skolan och kolla upp läxorna inför den här veckan.
Som ni säkert också märkt har bloggen fått sig en rejäl uppfräschning med en helt ny bloggdesign som passar bra till både våren och sommaren, jätte fint i mina ögon. Vad tycker ni läsare?
Se till att ha en riktigt skön söndag nu och lyxa till det ordentligt, det förtjänar ni alla. Tack också för alla fina kommentarer och statistiken, ni äger ♥
Kontakt uppgifter
Mail: [email protected]
Instagram: @julialinneaaxelsson
Kik: Julialinneaaxelsson
Videofyme: Juliaaxelssons
Facebook: Julia Axelsson
Här är lite av dom olika ställena som ni kan hitta och kontakta mig på, det är bara att skriva till mig så ska jag försöka svara på allt!
Helt nytt utseénde
Nu har bloggen fått ett helt nytt utseénde, ny header och ny design i hel het. Den är ganska stilren och enkel, men så mycket snyggare än min gamla. Det är grymma Theresia från www.thema.blogg.se som har gjort den och jag tackar och bugar Theresia för hjälpen, tack så hemskt mycket.
Vad tycker ni? ♥
Ljusfestival i Trollhättan
10 sanningar om mig och Hassan
Jag dricker inte mjölk och har inte gjort på flera år, är inte allergisk eller något sådant men jag tycker bara det är fruktansvärt äckligt..
Hassan har stått på Örnsköldsviks Ridskola..
Jag rider inprincip aldrig med bett längre och jag är helt annorlunda i mitt ridsätt och det är allt tack vare Den HÄR bloggen..
Hassan tar upp mulen och pussar en så fort man hämtar något godis, fast jag inte ber honom om det alltid haha, söten..
Jag har en vit iPhone5s..
Hassan blir galen i snön, han brukar alltid kasta av mig första gången vi rider i snön när den kommit, av glädje..
Jag har ridit en ponny som anses vara "Sveriges bästa daartmoor ponny"vilket är ganska coolt va? Han heter Trollskogens Triumf, han var som min alldeles egna och jag tävlade han även.. mitt älskade hjärta, som jag saknar han.. ♥
Hassan har varit väldigt svår lastad, det tog säker tre timmar tills jag tränade bort det på egen hand och sa åt alla att gå där ifrån. Det ända som funkar är när jag och min pappa lastar honom, INGEN mer och INGA linor, spön eller metoder som att dra in honom. Mjuk övertalning, lätta ta, lätta ta. Det har gett resultat efter träning - nu lastas han på fem minuter!
Jag har säkert haft två dussin par bloggar på alla möjliga olika portaler, fy på det..
Hassan älskar kanelbulle, det är det bästa han vet och jag brukar alltid köpa en kanelbulle i cafet efter hoppträningarna. Dock hatar han knäckebröd vilket nästan alla hästar gillar? Konstig ponny var det här ja..
The truth is..
Ni vet den där känslan när någonting bara släpper efter stora motgångar och allt bara går så bra? Den känslan har jag nu.
Efter förra sommaren så började Hassan med sina ponny fasoner och blev plötsligt jätte tittig och började stanna föra att han tydligen tyckte dom flesta hindrena var monster. Jag kämpade och kämpade, blodsmaken låg i munnen på mig och tårarna rann efter många hoppträningar.. jag har varit så besviken, så besviken på mig, på oss. Det kändes som om alla andra kunde allt och vi inget, typ. Jag tror jag aldrig varit så nära på att ge upp som jag var för ett tag sedan, jag pratade ofta med pappa om att vi skulle sluta helt med att träna eller över huvud taget hoppa. Föralltid. Det kändes som om att det räckte med tårar och misslyckanden då.
En hoppträning för tre veckor sedan så hoppade han faktiskt. Han hoppade hinder han inte hoppat förut, för han har alltid stannat första gången han ska hoppa ett hinder, men han hoppade och jag var bara så glad. Det gick riktigt bra, men jag visste att vi kunde mer. Kunde bättre än så, fast det egentligen gick grymt.
Jag tävlade helgen efter, var super taggad men där kom det. Allt som jag fruktade. En STOR motgång. Han vägrade att gå framåt och hade förmodligen sträckt höger bakben och han bara stog där inne på banan i säkert tio minuter och rörde sig inte ur fläcken tills jag utgick, hoppade av och fick dra ut honom från banan. Bokstavligtalat...
Vet ni hur det känns för mig att kämpa och kämpa för någonting varje vecka men att det känns som om man står kvar på ruta ett? Det var förjävligt. Jag har inte ens längtat efter att få träna det senaste, jag har inte längtat efter att få hoppa alls, över huvudtaget faktiskt. Försökt att komma på ursäkter för att inte hoppa men så ska det inte vara. Absolut inte.
I tisdags på hoppträningen var jag inte heller taggad, jag var rädd. Rädd för ännu en stor motgång, jag ville inte gå förbi alla andra som tränar och det går bra för. Jag ville inte gå förbi dom med tårarna rinnandes nerför kinderna för att det går dåligt, för bara mig.
Efter den hoppträningen har jag aldrig varit så glad som jag var då, jag har aldrig pussat Hassan så många gånger som då och jag har aldrig någonsin varit så glad efter ett ridpass. Jag skrittade av honom själv ute i skogen och tårarna rann, jag var inte ledsen. Jag var glad, för att vi också kunde. Det var första gången på länge jag hopp tränade och red med ett leénde på läpparna, det har många sagt och det stämmer. I tisdags red jag med mungiporna uppe vid ögonen av glädje, för en sådan liten sak i era ögon men en SÅ stor sak i mina ögon.
Så många tårar som runnit nerför mina kinder efter hoppträningar, så många besvikna miner och så många misslyckanden så förtjänar jag detta mer än något annat. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag är stolt över att få klappa på mig själv och säga att vi lyckades med ett av dom målen vi kämpat för så länge.
Jag har kämpat så jäkla länge nu, dag efter dag och spenderat flera timmar ut och in på Hassan och ridit sälert tusen ridpass. Jag kan faktiskt säga som min tränare och nästan alla andra fantastiska människor i stallet att jag och Hassan förtjänar att få lyckas en gång, det är nog bara jag och min tränare som vet hur svårt vi haft det. Hur svår han varit och hur jobbigt det varit för mig.
Ni tycker säkert jag är skitlöjlig som gråter lyckotårar för detta men så är det inte, jag tävlar inga höga klasser och hoppar inte på elit nivå men en sak är säker - medans vissa ni inte ens behöver rida ordentligt för att få era hästar att hoppa kan jag försöka få över min häst över en bom.
Jag kände att det var dags för er att få veta sanningen, att få veta hur det egentligen legat till det senaste. Jag har inte ens berättat hälften om alla hoppträningar eller mina känslor. Det har varit en riktigt jobbig tid för mig. För mig, så är det annorlunda. När ni gråter för att ni fick fyra fel i MSVA omhoppningen så sitter jag hemma och kämpar som en dåre att få över Hassan över ett 30 cm hinder. Det har tagit mig jävligt hårt med alla bakslag, men livet är orättvist. Jag har inte glidit in på en räkmacka som vissa andra. Jag har slitit för detta, JÄVLIGT länge och fruktansvärt hårt och helt ärligt, så är jag otroligt glad och lycklig för det här.
Skola & skattjakt
