Arg, ledsen och besviken
Har sett så otroligt mycket videos och hemska bilder på internet det senaste på hästar som sparkas fram med säkert trettio millimeter långa rullsporrar och hästar som bokstavligtalat blir DRAGNA med kandar, kedjor och hårda inspänningstyglar i munnen på hästarna.
Jag blir så fruktansvärt ledsen och besviken, jag blir så ledsen och upprörd över hur vissa av oss människor beter sig mot sina eller andras hästar egentligen och det skär i hjärtat på mig. Senaste gången jag ens kollade på en video där man behandlade hästarna hemskt började jag faktiskt gråta, jag klarar inte med mer.
Vi är människor, vi har hjärtan och känslor. Det är precis samma med hästar, dom har hjärtan och känslor. Dom får precis lika ont som vi får om någon slår oss eller drar oss i munnen med järnstångar.
Det här är människans definition av vackert, hur fan tänkte du där? Det finns inget man märker i helhet, kollar man på en bild så fokuserar man bara på att kolla på vilken fin form hästen går i eller vilken fin färg hästen hade på benskydden. Det är det vi kollar på, det är det som tydligen räknas nu för tiden.
Ni får gärna rida med vilka bett ni vill, hur långa sporrar ni vill. Det är inte mitt problem, men jag tänker ALDRIG mer rida min häst eller mina hästar i framtiden sådär som på bilderna över. För mig är det inte vackert, för mig är det djurplågeri. För mig, så visar den bilden så mycket osäkerhet, så mycket ledsamhet och så mycket smärta.
Är det så vi vill se våra hästar? Dom gör så jävla mycket för oss och ställer upp varje dag, dom låter oss sätta på en sadel och träns varje dag och rida dom hårt men vad fan ger vissa tillbaka? Ingenting. Vissa kan inte ens ge lite respekt och kärlek tillbaka, tänk efter nu. Det är seriöst det här.
Men den trista sanningen är att jag med handen på hjärtat, tror att det här aldrig kommer försvinna till 110%. Det kommer alltid finnas personer som tycker att hästarna går vackert men när det egentligen lyser ur smärta ur ögonen på hästarna. Det kommer alltid finnas folk som plågar sina hästar, rider sina hästar i roll kur och sporrar sina hästar. Hur mycket vi än vill förebygga det här, så kommer det alltid finnas någon av alla miljarder människor i världen som rider såhär. Sanningen svider, och det får mig att gråta, jag blir mörkrädd.
Man bestämmer precis själv hur man vill rida, man behöver inte rida utan sporrar, spön och skarpa bett. Det är inte mitt problem att man själv vill förstöra sin häst, men jag tolererar inte på något sätt när någon häst visar smärta. Är din häst glad och vill arbeta så visst, men sålänge en häst visar smärta är det noll tolerans på det över huvud taget.
Jag är iallafall glad att Hassan och mina framtida hästar aldrig kommer behöva få ridas med det skarpaste bettet man kan hitta, dom längsta sporrarna eller få bli piskad med spöt gång, på gång, på gång. Jag tycker det är fel, jag tycker inte man visar någon god horsemanship över huvud taget, jag skulle vilja kalla det att missbruka sin häst.
Det ända jag vill förmedla är att vi ska visa ett gott uppförande mot våra hästar eller andras, dom är individer precis som vi och lever på samma jord som oss. Dom förtjänar det lika bra som vi gör. Jag förstår inte varför dom ska få genomgå så mycket mer smärta än vad vi behöver? Det är det jag inte förstår, jag förstår bara inte hur svårt det kan vara att behandla sin häst med kärlek, respekt och en massa lycka.
Jag klankar inte ner på någon, inte ens dom som rider med skarpa bett och sporrar, det ända jag klankar ner på, är människorna som inte behandlar dessa individer till häst på ett bra sätt. Det här är bara sunt förnuft, undra när fasen alla andra ska förstå det, att man ska respektera hästarna och behandla dom med kärlek och lycka, utan smärta..för femte gången i det här inlägget.
Bilderna ovan är tagna från www.baraelvira.se.
Kommentarer
Trackback
