Det är bara jag som valt det här och det känns mer än rätt

"Kan du inte skita i hästen idag, kan du inte åka ut till han någon annan dag?"

 

Undra hur många gånger i mitt liv jag har fått den frågan, om och om igen. 

 

Okej, med handen på hjärtat, jag hinner nästan aldrig träffa mina kompisar utanför skolan. Jag är nästan aldrig med någon efter skolan varje vecka som vissa är varje dag, det är sanningen och den borde man inte blunda för. 

Hassan tar otroligt mycket tid, jag lägger oftast hela mina lediga tid i stallet eller på hans rygg. 

Att säga meningen "jag hinner oftast inte träffa kompisar utanför skolan" kan säkert låta hemskt i era ögon. Ni kanske tror jag lider av det men så är det inte. 

 

Det är ingen annan i mitt liv än jag som valt att prioritera min ridning först och jag bara älskar det, för det är ju det jag tycker är allra bäst och roligast. Jag hade inte behövt ha en egen häst och jag hade kunnat spendera all min tid ute med kompisar. Men så är det, jag la ett beslut dagen jag fick egen häst. Jag visste vad det innebar, men jag valde det ändå. Just för att jag vet hur mycket det ger mig. 

Det här är mitt liv, mina möjligheter och mina egna prioriteringar i livet. Och min prioritering ligger för ridsporten, för min alldeles egna häst. Att jag hellre står och mockar skit en fredagskväll än att ha grillkväll med kompisar fram tills midnatt är ju något jag själv väljer, i era ögon låter det skit dumt men i mina ögon låter det rätt. 

 

Det har varit lite svårt för vissa att förstå att i alla lägen har jag inte tiden, att jag inte alltid kan vara med på allting dom hittar på eller alltid träffas. Såklart har det gett en del skit tillbaka, mycket sura miner och arga på mig, men det känns som om det har smält nu. Det känns som att jag är accepterad som jag är trots att jag inte spenderar 24 timmar om dygnet med dom. Men trots allt så älskar jag mina vänner så fruktansvärt mycket, dom betyder allt för mig och jag är tacksam på miljonen att ha just dom, och dom vet vilka dom är. 

 

Men jag umgås med SÅ många i stallet. Har till exempel en av mina bästa vänner med sin häst i boxen bredvid mig och resten som jag är riktigt bra vän med, vi umgås, har kul och hittar på saker. Rider ut tillsammans, träffas efter och har film kvällar på loftet i stallet. Ja menar det är ju kompis tid för mig. Och vet ni det bästa av allt? Min allra bästa vän träffar jag varje dag, Hassan. Det är det som är värt det, jag får träffa honom, min bästa vän, varje dag, månad efter månad, år efter år. 

 

Just nu så har jag lagt mitt liv på hästarna, jag har en häst som väntar på mig varje dag, som väntar på en rengjord box, nytt och fräscht vatten och att få mat i boxen varje morgon, middag och kväll. Han vill ha kärlek, glädje och omsorg och det är jag beredd på att ge honom, för att jag älskar Hassan så fruktansvärt mycket. 

 

I slutändan vet jag att allting är värt det, för jag kommer alltid att ha en axel att luta mig mot oavsett vad jag gör. 

 

 

Mycket bra skrivet! Åren innan jag började på Strömsholms Ridsportgymnasium så hann aldrig jag heller med att vara med mina kompisar. Medan en av mina kompisar fullständigt sket i sin häst och gjorde något annat. Alla prioriterar olika helt enkelt och det är upp till var och en. Jag har valt att lägga ner så mycket tid som möjligt på de hästar jag ägt och det är absolut inget jag ångrat! :)

Väldigt bra skrivet Julia :)<3