Varför var det just honom jag ville ha?
Nu tänkte jag dela med mig lite utav varför jag tog hem honom och vad som hände på provridningen.
När jag åkte och skulle provrida Hassan, så hade jag full koll på hans tävlingsresultat på tävlingsdatabasen, jag visste precis hans resultat. Hans förra ägare Moa, rider ändå honom jäkligt bra men det var ändå inga höjdar resultat. Vilket det inte skulle varit för mig heller.
Alltså och åkte jag och provred honom, i jakten efter en tävlingsponny åkte jag ner med hans resultat i bakhuvudet. Vad var det då som gjorde att jag två veckor senare var påväg hem med honom där bak? När jag visste att han inte ville hoppa ofta fast det var det jag ville göra och tävla? Jag som ville hoppa och tävla regelbundet..
Men jag hade ingen aning om vem han var och han hade ingen aning om vem jag var när jag åkte dit. Det hade varit fem (?) stycken som provred honom innan mig om jag inte minns fel, den ena kom inte ens upp på honom, den andra blev avkastad efter 50 meter och dom andra ville väll helt enkelt inte köpa honom. Men när jag satt upp på honom, red vi ut världens härligaste runda i skogen, full fart med hans spetsade öron. Sedan red jag ett dressyrpass i paddocken på honom, tror ni inte det första han gör är att sänka huvudet och trampa under sig? Han var så himla himla fantastisk.
Och det som nästan gjorde mig gladast var när vi skulle släppa ut honom i hagen efteråt. Vi gick ner mot hagen, jag hade hängande grimskaft och han la huvudet under min armhåla när han gick och pappan i familjen sa direkt att det där, det är äkta kärlek. Det är kemi mellan dom två.
Familjen som då hade honom och hans förra ägare var väldigt enade om att dom ville att han skulle komma till just oss.
Ni ska veta att jag tjatade hela bilresan hem om att få ta hem honom, hela bilresan.
Jag hade bara provridit honom, ingen annan häst, det var första provridningen och jag tog inte första hästen jag hittade, jag tog honom för att han var den häst han var.
Efter att vi hade pratat i bilen så frågade min moster efter allt, "du tycker verkligen om den hästen va? För det syntes" och ja, det var precis det jag gjorde. Jag älskade honom, från allra första början och har gjort sedan första gången jag satt på hans rygg. Och jag är så glad att jag litade på mitt hjärta, struntade i att han inte var rena rama tävlingsponnyn och köpte honom ändå. För jag är så tacksam för att få dela mitt liv med honom, världens världens världens bästa prins.
När jag satt på hans rygg för första gången så kändes det som att jag suttit där i flera år, varför jag tog hem just honom vet jag inte, allt kändes bara så rätt. Så självklart att det skulle bli vi två.
En mobilbild från provridningen, där jag inte hade någon aning om att den ponnyn skulle betyda så mycket för mig idag som han faktiskt gör.
Kommentarer
Trackback
