Den här hysterin får mig att må illa

När jag rider min häst med bett, eller med ett spö i min hand eller sporrar på fötterna som är små att dom ens syns, så är jag aldrig ute efter att dra hårt i munnen, sparka min häst eller rappa till den hårt med spöt, jag är aldrig ute efter att skada min häst och jag skulle aldrig ens komma på tanken att göra det heller.

 

Jag använder det för en ANLEDNING, jag har aldrig sporrar när jag rider ut, rider dressyr eller helt enkelt rider vanlig ridning, jag använder sporrar i hoppningen, och jag sparkar honom aldrig i magen för att han inte hoppar bra eller för att han stannar, jag använder dom knappt och om jag gör det, använder jag dom som ett hjälpmedel. Jag vet hur jag ska hantera det när jag har mina sporrar på fötterna och jag vet vart gränsen går för att använda dom och vet ni vad, jag är aldrig ens i närheten av att nudda den gränsen med mina pytte korta sporrar, för just det är dom, pytte små och korta.

 

Det är samma sak med spö och bett, jag bestraffar aldrig min häst med hjälp av något sådant, mitt spö har jag som en extra skänkel, som jag kan nudda lite på rumpan när jag ska göra den där skänkelvikningen för att han ska kvickna till lite.

 

Och denna fruktansvärda hysterin kring bett får mig att blir mörkrädd. Jag rider med bett samtidigt som jag rider i repgrimma, med hackamore och utan någon utrustning alls. Jag rider ALDRIG med bett eller över huvudtaget aldrig använder mer än tre-fyra dagar i rad.

Under en tid när bett-hysterin pågick som mest och jag såg en film och läste en text om just hur mycket det skadade grät jag floder över att jag ens stoppat ett bett i min hästs mun, att jag ens hade vågat göra det. Jag gjorde ett eget bettlöst träns och använde det varje dag, vad jag än gjorde eller red. Men det funkade inte över huvud taget, Hassan tog tyglarna ur mina händer och stack ifrån mig, vart jag än red, var vi ute kunde han skena iväg och inte stanna och jag vill inte riskera att någonting händer honom eller mig. För mig spelar det ingen roll om jag skulle bryta ett ben men jag skulle aldrig aldrig aldrig vilja riskera att något sådant händer honom. Springer han ut från en bilväg kan hela han krossas, jag kanske överlever men det gör förmodligen inte han. Det är för mycket att plåstra om och jag skulle aldrig någonsin sätta vår, eller hans säkerhet i fara.

 

Idag rider jag oftast tre dagar i veckan med bett och tre dagar med hackamore just för hans skull och för omväxlingen. Han funkar helt perfekt just nu. Men bara för att jag har valt att rida med bett igen, ibland, så betyder det inte att jag slutat tycka bett är fel eller att jag plågar honom för det. För jag tycker bett är dåligt, ja, men när han inte ens visar en ynka liten markering till smärta, eller när han aldrig gapar i munnen eller när han inte ens har ett ynka litet skrapsår i munnen (kollat av tandläkare) så kan jag omöjligt tycka att något är fel. Det spelar ingen roll hur mycket ni än skriver att bett skadar, för jag vet omständigheterna vad som gör att det skadar, för sålänge han inte visar ett enda täcken på smärta eller att han mår dåligt av att jag rider försiktigt med bett tre gånger i veckan så ser jag inte ett enda fel med det.

 

Så sluta upp med all hysteri kring det här nu, för det finns ingen som kan avgöra bättre än du själv om du kan använda, bett, sporrar eller spön på din häst. Min häst funkar på det, om jag använder det försiktigt, harmoniskt och för en anledning. Vissa hästar funkar inte på det. Precis som att vi människor är olika, är hästar olika. Det är mänskligt för människor och lika dant för hästar.

 

Sålänge målet är att aldrig skada sin häst tycker inte att något är rätt eller fel. Det är såhär jag gör, det behöver inte var rätt, men det behöver heller inte vara fel. För det är jag som sitter på min häst varje dag, det är jag som rider honom, som tar hand om honom, som visiterar honom dagligen och vet in och utan till hur han funkar och som äger honom och jag känner honom, jag vet att det här är rätt för honom.

 

Ni ser ju, mina tyglar glappar till och med.

 

Himla bra inlägg! Kan inte heller bara rida min ponny helt på bettlöst, hon bara sticker om man rider ut på hackamore. Men försöker ändå att rida henne utan bett någon gång ibland! :)

Åh, vilket bra, tänkvärt och läsvärt inlägg Julia! Grymt och jag håller med dig.

Kram <3

Vilket bra inlägg! Utifrån vad jag läst och sett på din blogg tycker jag du verkar ha väldigt bra tänkande kring din häst. :) Jag skulle aldrig döma någon för vad hen gör mot sin ponny/häst så länge det inte skadar ponnyn eller hästen.

Grymt inlägg! <3 <3

Tycker inte att det är så konstigt att din häst inte funkade på bettlöst om du inte "red in honom/henne på nytt" på bettlöst? Dom måste lära sig vad man menar med ett bettlöst precis som man får lära vad man menar när man tar i tyglarna när hästen har bett. Och så är det ju så att hästen inte går att kontrollera på samma sätt utan metall i munnen så om relationen brister så märks det tydligare bettlöst. Så länge det inte finns någon forskning som motbevisar att bett skadar hästen så kommer inte jag sätta in bett i munnen på mina hästar.

Jag förstår inte riktigt vad det är du vill nå med detta inlägg, få dig själv att må bättre för att du valt att rida med bett igen?
Det är REGEL på att man måste rida med bett om man ska tävla. För oss som inte väljer att rida med bett finns det alltså inget val. Så länge det finns regel på att man måste rida med bett på tävlingar tycker jag inte att denna bett-hysteri gått för långt. Så länge det krävs fler bett ju högre nivå dressyr man tävlar tycker jag inte att betthysterin gåt till överdrift. Så länge Bponnyer springer runt med pelhaam på tävlingar och ungar inte vet vad konceptet med bett är, tycker jag inte betthysterin har gått över styr.
Men det är bara vad jag tycker :)

Bra skrivet, men förstår inte riktigt kommentarerna innan mig? När bettlösa alternativ är tillåtna på alla tävlingar så finns ingen sk. "betthysteri" längre, då kommer det endast vara accepterat. Acceptation av högre föreningar, samfund mm har inte mycket med internetdiskussionerna som pågår på svenska bloggar att göra. Håller dock med om att det finns alldeles för 'svåra' bett på hästar som barn rider.

Men somsagt, bra skrivet! Är också riktigt trött på att man inte får göra som man själv vill och vad man tycker är bäst för sin häst. Stå på dig Julia! Vi vill nog alla våra hästars bästa och det ska man stå för. :)

Vet inte om jag ska tycka att detta är ett bra inlägg eller inte. Han kan inte gapa så lätt med nosgrimma, alltså kan han visa smärta fastän du inte ser. ;)
Bort med remont och snokremmen så kan du se honom. ;)

Hästen kan inte visa smärta lika lätt om man inte låter den. Alltså, vill man verkligen se om hästen faktiskt visar smärta så är det bara av med nosgrimman helt och hållet. :)

Va? Har jag skrivit hur du ska rida din häst?

Vad fina bilder! Jättebra skriver också!

SV: Väldigt synd att det inte funkade för er isf, varför tror du att det inte gjorde det? (Menar inget illa, är bara nyfiken för alla hästar jag skolat om till bettlöst har inte haft några problem)Och så vill jag förtydliga att jag inte på något sätt menar att just NI har en dålig relation, men dagens hästsyn går ut på att kontrollera hästen istället för att samarbeta och utan ett bett i munnen så minskar kontrollen och hästens åsikter blir ofta tydligare. Och för mig är det då en självklarhet att ta reda på varför det inte funkar istället för att sätta in ett bett i munnen som jag skrev tidigare är bevisat vara skadligt bara av att ligga i munnen. Och självklart får vi tycka olika, utan att diskutera kommer vi ju alltid stå på samma ställe :)