Sitter hemma i min säng, med mugiporna upp till ögonen och jag är bara SÅ glad. Kom precis hem från stallet och red ett dressyrpass på Hassan, tror nästan det kom lite glädjetårar under passet i slutet. Han var så jävla fin. Det var heeelt insane, han har aldrig någonsin gått så bra som han gjorde idag. Tog alla kommandon perfekt, lyssnade på både gas och broms så fort jag smacka eller tog i tygeln. Red igenom ett program två gånger, han satte det så bra. Har haft problem med både ökade traven, serpentinerna med skritt och galoppvolterna. Men idag var problemen som bortblåsta, inget gick fel och den ökade traven var otrolig. Min tränare och hennes mamma satt också i ridhuset och vi fick så mycket beröm över oss. Behövde näsintill inte röra på tygeln och huvudet var i en korrekt form, i alla gångarter rakt igenom. 

 

Kan inte förstå att jag äger den här ponnyn, faktiskt. Nu är det VI som kan, dressyren låter oss visa vårt allra bästa och jag är himla nöjd över honom, och stolt, såklart. 

Var så in love med honom efter så han både fick en lång avborstning, stretching i alla benen och liniment på benen, för att hålla honom varm om musklerna. Som pricken över i:et en massa pussar och godis. 

Fan, min jordklotsfavorit, VAD han är bra alltså. 

 

Vem kunde tro att vårat allra bästa dressyrpass någonsin var en kall måndag kväll där ögonen var slappa så trött jag var, men kämpar man och vill nå sitt yttersta, då går det vid alla tillfällen! ♥ En gammal bild från förra hösten.