Kan inte sätta ord på det, men det är speciellt..
Nu när jag skriver det här inlägget så droppar det ner tårar efter tårar för min kind. Inte sådana tårar för att jag var ledsen utan hur fruktansvärt glad jag är, glädjetårar så det skriker om det bara för en enda varelse som aldrig sagt ett ord till mig men som bara varit det bästa som hänt mig genom att bara var han. Nocona Hassan..
Han är speciell, väldigt speciell. Det är ingen ponny som man kan tävla varje helg och träna varje dag, det är ingen elitponny eller någon ponny att träna och prestera på topp med varje dag. Så funkar han inte och kommer aldrig att göra. Han är en ponny med mycket hjärta, mycket personlighet och mycket kärlek. Han behöver kärlek, han behöver få lunka runt i skogen dagar i sträck och få känna att livet äger för att kunna träna och tävla ibland.
Jag har verkligen inte hjärta till att sitta varje dag och planera tävlingar inför 2014, jag kan bara inte med det. Men en sak jag kan göra, är att sitta varje dag och planera hur roliga ridpass vi har framför oss, hopp som dressyr som uteritter som mys stunder. Men vi behöver få vara vi. Det är det som allting handlar om. Jag vill inte sitta och veta att nu är det träning, nu måste han hoppa. Det är inte vi, inte för fem enda öre faktiskt. Vet ni vad som är vi? Två individer som delar så mycket kärlek och glädje, en människa, en häst, ett team som bara vill varandra väl.
Den ponnyn, den individen, det djuret och den varelsen är inte bara något utav det bästa som hänt mig, det är det bästa som har hänt mig. Han betyder allt för mig och han är allt man någonsin kan önska sig. Har jag honom så har jag varenda liten sak jag behöver på jordklotet, det räcker. Jag begär inget mer än att få äga han, få se han och få pussa på hans varma mule varje dag. Han är allt för mig och han är hela min värld. Att gå upp morgonen gör jag för en enda sak, att veta att jag varje dag har Hassan vid min sida. Inte någonting går före honom, ingen människa på jordklotet går före honom. Skolan och allt annat är skitsamma, sålänge han är lycklig.
Vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva med ord hur mycket jag älskar den hästen eller hur mycket han betyder för mig, det går inte att förmedla genom varken ord, bilder eller text. Någonting är det, jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är men en sak är säker, han är annorlundare än alla andra ponnysar. Just för att han är den han är, min livskraft. Ta vara på den ni älskar mest, det gör jag och det tänker jag göra i varje sekund, i varje minut, varje vecka, varje år och resten av livet.. Nocona Hassan, min alldeles egna diamant, en dybar sådan också.. jag älskar dig över allt annat på jorden, min enda favorit ♥
Det behövs bara en sak, en jävla massa kärlek.
Kommentarer
Postat av: Emma
Fint skrivit <3
Trackback
